Idag har jag lunchat med Peppe och Loberg, varit på hälsocentralen och pratat med en som ska hjälpa mig. Var riktigt skönt att prata av sig lite, nu kanske det händer nånting. Vill verkligen ha ett slut på detta nu,  vissa klagar på att dom har haft ont i månader och visst får man klaga det är inte de. Men klaga inte till mig snälla (haha eller jo det är klart att ni får klaga men man kan klaga till en viss gräns, man behöver inte överdriva och tycka jätte synd om sig)  fan jag har haft ont sen jag var mellan 5 och 7 år och än är det inte bra. Det är ungefär 16 år med smärta, och det är så mycket mer än bara smärta. Det går inte ens förklara och just därför var det såå skönt att prata med någon som förstog!!  
Inte för att jag vill klaga och låta mycket värre än alla andra men ibland måste man bara skriva av sig och nu är de gjort :) 
Hoppas ingen tar illa upp bara för det är inte meningen.. 
Jag vet att jag också klagar, många är säkert jätte less på mig också.
Jag är inte den som vill klaga, vill inte ens att folk ska veta, men när man har ont så kommer det bara. Man hinner inte ens tänka, eller det går inte tänka klart eftersom att smärtan tar över. Men det kan även göra mig tvär arg på folk, men det är bara för att jag vill därifrån, vill inte vara nära folk när det är som värst. Så jag menar inget illa, tvärtom, vill inte att ni ska behöva stå ut med mig! :)

Däremot  finns det en person som jag verkligen tycker synd om och som verkligen får stå ut med mycket, den personen är den viktigaste personen i mitt liv, det är han som betyder mest, känner mig bäst och som finns där all the time, den personen är självklart min alldeles egna Peppe Bodin. Du anar inte hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betyder för mig!!! Du är helt underbar <3